Sök
Kategori
Etermedia lokal
Nominerade
Markus Engberg
Petra Levinson
Förutom ovanstående deltog följande personer
Jessica Sonelius, nyhetschef på P4 Jönköping.
Kenadid Mohamed, reporter på Radio Sweden.
Publiceringsdatum
11 och 17 mars samt 23-24 april år 2025
Var publicerades jobbet?
P4 Jönköping
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
En orolig mamma ringer polisen för att få hjälp att leta efter sin 14-årige son Mohamed. Polisen bedömer att pojken inte är i fara och vidtar inga åtgärder. Samtidigt hålls Mohamed fången och torteras av Foxtrotmän. Några dagar senare hittas han knivhuggen till döds. P4 Jönköping har avslöjat hur polisen gång på gång avfärdar familjens oro. Istället för att förhöra mamman med tolk raljerar de i interna telefonsamtal om att ringa henne på sin bästa somaliska. När de till sist skriver en anmälan baseras den på uppgifter från Mohameds 12-åriga lillasyster och i efterlysningen skrivs fel ort. Inte heller när familjen själva fått fram uppgifter om att Mohamed mördats agerar polisen. De startar ingen mordutredning utan avfärdar det som rykten. P4 Jönköping har också avslöjat att polisen aldrig utvärderade sin hantering av Mohameds försvinnande, och att varken åklagaren som ledde tjänstefelsutredningen eller polisens disciplingrupp tagit ställning till om polisen följt likabehandlingslagen.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Polisen är enligt grundlagen skyldig att behandla alla människor lika, oavsett etnicitet och språk. Vår granskning har visat att polisen inte gjorde det i 14-åriga Mohameds fall. Ingen vet om polisen hade kunnat hitta Nässjöpojken vid liv, men vi har avslöjat att de inte ens försökte. Det har krävts engagemang och tålamod att först få tag i familjen och sedan skapa förtroende hos en mamma, som tappat all tilltro till det svenska samhället och som inte ville veta av journalister; sedan envishet och kreativitet för att få tag i utskrifter av polisens interna samtal och identifiera poliserna. Efter ett omfattande arbete kom vi fram till att mamman faktiskt hade fog för sin farhåga: att hon blivit annorlunda behandlad på grund av sin bakgrund. Vi har krävt svar av ansvariga på flera olika nivåer: regionledningscentralens chef, polisområdeschefen, regionpolischefen, rikspolischefen, justitieministern och åklagaren som lade ner tjänstefelsutredningen. Direkt efter våra publiceringar inledde JO en granskning av polisens agerande, och både rikspolischefen och justitieministern kallades senare till justitieutskottet. Diskrimineringsombudsmannen har också inlett en granskning.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Fallet med de gängmördade 14-åringarna Mohamed och Layth har varit extremt uppmärksammat och alla större redaktioner i landet rapporterade om åtalet när det kom i februari 2025. Vi valde, som enda redaktion, att fokusera på polisens agerande. I mordåtalet såg vi något som stack ut: Mohameds mamma hade ringt polisen flera gånger och krävt att få göra en anmälan om hans försvinnande. Vi jämförde klockslagen och såg att Mohamed var vid liv när mamman ringde polisen första gången. Då bestämde vi oss för att ta reda på hur polisen agerat på mammans uppgifter. När vi till sist lyckades träffa familjen, och mamman berättade hur illa hon blivit bemött, förstod vi vidden av missförhållandet och insåg att vi måste gå till botten med vad som hänt.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
En förutsättning för att kunna genomföra granskningen var att få kontakt med och skapa förtroende hos Mohameds familj. Redan veckorna efter mordet var vi i Nässjö för att prata med personer som kände Mohamed, då var familjen inte redo att prata. När åtalet kom och vi bestämde oss för att granska polisens hantering gjorde vi nya försök att få tag i familjen, men de svarade inte i telefon och fanns inte heller på adressen där de var skrivna. Vi var flera gånger i Nässjö och knackade dörr för att försöka lokalisera familjen, besökte moskén och sökte familjen via deras bekanta. Till sist fick vi kontakt och med hjälp av Kenadid Mohamed, somalisktalande reporter på Radio Sweden, lyckades vi boka ett möte med familjen, som från början sa att de inte ville prata med några journalister. Trots att familjen inte dök upp till vårt bokade möte gav vi oss inte, utan fortsatte att ligga på tills vi lyckades träffa dem. Mamman berättade då för oss hur hon gång på gång ringt polisen utan att få hjälp. Parallellt med detta fick vi ut en nedlagd förundersökning mot polisen, om tjänstefel, som upprättats i samband med mordutredningen. Där fanns en lista med ett antal ljudfiler, som inte var bifogade. Vi vände oss till polisens rättsavdelning för att få ta del av dem, och fick efter flera påstötningar maskade utskrifter av samtalen, totalt 50 sidor, där vi kunde se hur familjen blivit bemött. Bland annat säger polisen till lillasystern att det inte går att spåra Mohameds telefon, och när hon skärrad ringer och berättar om mordet säger de "Vet du vad hörsägner är för någonting? Det är rykten." Vi såg också att en polis uppmanade sin kollega att ringa mamman på sin "bästa", med efterföljande ord maskat. Vi gissade att det stod "bästa somaliska" och bestämde oss för att försöka belägga det. Bland annat ringde vi runt till personer som tagit del av handlingarna. Men det avgörande var att vi argumenterade framgångsrikt för att polisens rättsavdelning skulle ompröva beslutet att maska namn och etnicitet. Vi menade att uppgifterna om namn och etnicitet redan var röjda i mordutredningen. Till slut fick vi en nästan helt avmaskad utskrift av samtalen. Det krävdes ett metodiskt arbete för att identifiera de inblandade polisanställda, som inte var namngivna i handlingarna. Vi skapade en lista med omkring hundra möjliga namn, med hjälp av ledtrådar i handlingarna, och tog reda på vilka av dessa som arbetade inom polisen. När vi fått fram identiteten på dem ringde vi upp dem för att höra hur de förklarade sitt agerande. Då fick vi också veta att ingen chef talat med dem om deras hantering av ärendet. Inför publicering bestämde vi oss för att låta tre olika personer läsa in de polisanställdas konversation, för att kunna skildra den interna jargongen. Eftersom vi inte visste hur samtalen lät var vi noga med att inte överdramatisera, utan lät personerna läsa in citaten så neutralt som möjligt.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Förundersökningen om misstänkt tjänstefel hos Särskilda utredningar på Polisen, disciplinutredningen, utskrifter av inspelade samtal på Polisens regionledningscentral, e-postloggar, Polisens handbok om försvunna personer, skriftliga interna rutiner och andra nedlagda förundersökningar om tjänstefel i samband med försvinnanden. Samtal och intervjuer med Mohameds familj, forskare, polisanställda i region Öst, poliser som lett mordutredningen i Stockholm, poliser som jobbar med försvinnanden i region Öst och i andra regioner, poliser på regionledningscentralen, åklagare, advokater, socialtjänsten i Nässjö och personer knutna till HVB-hemmet där Mohamed bodde.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Det krävdes mycket arbete att bygga förtroende hos en familj som gång på gång blivit svikna av det svenska samhället. Mohameds mamma beskriver det som att Sverige tog hennes son ifrån henne och lämnade tillbaka honom död. Eftersom ingen av oss talar somaliska har det också varit komplicerat att få tag i och bygga förtroende hos Mohameds familj. Vi har haft mycket god hjälp av Kenadid Mohamed på Radio Sweden. Vi har fått lägga mycket energi på att hitta argument som gjort att polisen tvingats ompröva sina tidigare beslut om att inte lämna ut allmänna handlingar. Det har varit svårt att få ansvariga chefer att svara på hur de ser på hanteringen av Mohameds försvinnande och varför polisens agerande aldrig utvärderades internt. Regionpolischefen ville inte ens uttala sig när vi mejlade henne citat ur de interna telefonsamtalen, utan tog avstånd först när JO agerade, och det ställde vi frågor om när vi till slut fick henne till mikrofonen. Polisen i region Öst tycks ha velat sopa det här under mattan istället för att lära sig av sina misstag, och personer längre ner i hierarkin har sagt att vi smutskastar polisen. Flera chefer har, utan att veta, sagt att de utgått från att det här har utvärderats internt. En presstalesperson hos polisen vägrade lämna ut polisens lokala skriftliga rutiner kring försvinnanden och gav istället muntliga uppgifter som sedan visade sig vara felaktiga. Dessa halvsanningar och ibland rena lögner har tagit mycket tid att kontrollera.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
Mohamed, 14, mördades - timmar efter att polisen vägrat spåra honom Polischefen: Vi har andra rutiner idag Polisen avfärdade mammans uppgifter om att Mohamed mördats Så raljerade polisen om försvunne Mohameds mamma: Ring på din bästa somaliska Pratade bara med flickan i familjen - sen struntade polisen i att leta Åklagaren om Mohameds försvinnande: Kunde inte bevisa tjänstefel Polischefen hade fel - Mohameds försvinnande följdes aldrig upp Efter Mohameds död - polisen tvingas utreda sig själv (handlar om vad JO kräver) Polisen följde inte lagen när Mohamed försvann – men ingen ställs till svar
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Cirka fyra månader.
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
JO reagerade direkt på vårt avslöjande och inledde en granskning av polisen. Polisens egna jurister har i sitt utlåtande till JO konstaterat att polisen agerat i strid med barnkonventionen, förvaltningslagen och regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. DO har, för första gången någonsin, stämt polisen för diskriminering. DO pekar på nonchalansen och den raljanta tonen i telefonsamtalen, att Mohameds lillasyster tvingades översätta, att mamman nekades tolk och inte fick berätta vad hon visste, samt att det diskriminerande bemötandet kan ha påverkat utredningen av Mohameds försvinnande. DO kräver polisen på skadestånd på 300 000 kr. Justitieutskottet har kallat till sig rikspolischefen och justitieministern för att fråga hur de säkerställer att något liknande inte händer igen.
HAR AVSLÖJANDET FÅTT MEDIALT GENOMSLAG, I SÅ FALL VILKET?
I stort sett all rikstäckande media och en rad lokala medier har plockat upp våra publiceringar. Dessutom har Aftonbladet, SvD, TV4 och DN följt upp med egna intervjuer med experter, familjens målsägandebiträde och polisen. Granskningen har blivit omskriven i flera krönikor, ledar- och kulturartiklar i bland annat GP, DN (Lisa Magnusson), Fokus (Nils Funcke), ETC, Arbetet och Aftonbladet (Åsa Linderborg och Oisín Cantwell). I poddar (utanför SR) har hela avsnitt ägnats åt vårt avslöjande. Granskningen har också återgivits i engelskspråkig press och fått stort genomslag i sociala medier.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej.