SökBESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
”Drottninggatan” avslöjar hur lite vi visste om det som kallats det grövsta brott Sverige utsatts för. * Terroristjakten blev snabbt en PR-seger för polisen. Min granskning avslöjar att den var nära att haverera. * Det var kaosartat i utredningen med oklar arbetsfördelning, viktiga datauppgifter som kraschade och samarbetsproblem med Säpo. * För första gången berättar nyckelpersoner, som Micke som ensam förföljde Akilov, polisen som grep terroristen, samt Akilovs utpekade flickvän. * Boken visar hur Akilov, som både polis och media kallat ensam galning, tvärtom var intimt sammankopplad med ett digitalt, världsomspännande nätverk och att han radikaliserades i Sverige. * Boken visar hur journalister tappade sin kritiska blick i jakten på ett ljus i mörkret, och spred falska eller kraftigt överdrivna hjälteberättelser. * Boken används internt inom polisen på utbildningsdagar och jag bjuds in att föreläsa för både polis och säkerhetsföretag för att de vill dra lärdom av granskningen.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Boken avslöjar helt nya uppgifter. * Kommenderingschefen påstod att det var ett styrkebesked att en vanlig patrull grep Akilov. I själva verket var det tjänstefel att inte skicka Nationella Insatsstyrkan. Boken ger den sanna bilden av det som i media beskrivits som en triumf: Att Akilov gled polisen ur händerna. Nationella insatsstyrkan var på fel plats. Insatschefen fick inte veta att avgörande tips kommit från vittnen. * Att tränga in i skuggsamhället var centralt för att förstå Akilovs radikaliseringsprocess och hur han gick från svartjobbare till terrorist. Det go månader på att närma mig papperslösa, rädda och misstänksamma människor och överbrygga språkbarriärer, för att kunna beskriva den miljö som Akilov radikaliserades i. * För första gången berättar anhöriga till alla dödsoffer samt andra nyckelpersoner, tack vare månader av förtroendeskapande arbete, förutsättningslösa möten, budbärare som krattade vägen för mig och resor på vinst och förlust utan att veta om jag skulle få ett ja. * Media uppfann hjältar som stoppade dådet och som polisen fick lägga resurser på att avfärda. * Boken visar inte bara hur dådet påverkat människors liv, utan hela samhället i det tysta.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Terroristattentatet blev en milstolpe i svensk historia ger ekon än idag, både i människors liv och i ett samhälle i förändring. Ett terrordåd är ett komplext brott som drabbar en hel nation och innehåller många olika lager, då krävs att någon tar ett pedagogiskt grepp. På så vis var det självklart att skriva boken – men initialt kändes det omöjligt eftersom det var så omfångsrikt. Det kändes som att patrullera världen. Men efter att i flera år ha tittat på alla tusentals lösa trådar, började de falla på plats. Min drivkraft var att jag anade att det fanns mycket som aldrig tidigare kommit fram och jag såg det som min uppgift att ta reda på det: För de drabbade, för de som ska bekämpa brott och för vår gemensamma historieskrivning.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Intervjupersoner: Boken bygger på intervjuer med 120 personer i Sverige och utomlands. Jag startade med att skapa en bruttolista: jag gick igenom och katalogiserade samtliga personer i den 9000 långa polisutredningen, samt det som gick att utläsa i den så kallade slasken på 6000 sidor. Utöver det byggdes bruttolistan på med andra relevanta personer som kunde ha intressant information men som inte polisen hade pratat med – till exempel Akilovs utpekade flickvän, personer i det svenska skuggsamhället som kände Akilov, vittnen som inte blev förhörda, yrkesmänniskor i olika branscher som på olika sätts drogs in i terroristattentatet, samt en grovt kriminell man som satt på säkerhetsanstalten Kumla ihop med Akilov. Sedan kartlade jag postadresserna till samtliga, även de som utvandrat, fått skyddade personuppgifter eller bytt namn, och skickade brev. Andra personer kontaktade jag via telefon, mejl eller personliga besök. Men i flera känsliga fall bedömde jag att det krävdes en helt annan form av närmande och då använde jag mig av så kallade budbärare: personer som känner min tänkta intervjuperson och som kan tänka sig att kratta manegen åt mig och framföra min förfrågan om en intervju. I vissa fall fick jag använda mig av en kedja av budbärare, så att person A frågade person B om denne kunde framföra min intervjuförfrågan. Den metoden använde jag mig både för att få kontakt med vittnen och anhöriga, men också för att få kontakt med blåljuspersonal som inte ställt upp tidigare. Jag arbetade också med så kallade närmandesamtal, vilket är förutsättningslösa möten innan intervjupersonen bestämmer sig för att tacka ja eller nej. Dokument: Som nämnt bestod polisutredningen av sammanlagt 15 000 sidor. Utöver det gick jag igenom en stor mängd bilder, övervakningsfilmer, privata mobilfilmer och 3D-animationer från Drottninggatan. I mötet med mina intervjupersoner fick jag tillgång till deras dagböcker, journaler från psykiatrin och sjukvården, skriftväxling med myndigheter och försäkringsbolag, Sociala medier: Sociala medier och andra spår på nätet var en viktig del för att kartlägga Akilovs liv och nätverk. Akilov själv, hans familj och människor kring honom använde sig av både välkända plattformar som Facebook och främmande ryska krypterade konton och sociala medier som Telegram, Odnoklassniki och VK. Genom att lära mig hur de ryska plattformarna fungerade och översätta från ryska till svenska för att förstå dem, skapade jag egna konton och gjorde research via dem. På så vis kunde jag kartlägga Akilovs familj, släkt och nätverk och även ringa in hans utpekade flickvän och få kontakt med henne. Fältundersökningar: Utrustad med kamera och mätinstrument har jag kartlagt brottsplatsen, sammanlagt en kilometer på och kring Drottninggatan, för att fylla i kunskapsluckor och dubbelkolla vittnesmål. Till exempel kunde ett vittne uppge ett händelseförlopp som inte stämde med det som stod i polisutredningen, varpå jag behövde undersöka saker på plats.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Ett stort antal intervjupersoner varav de allra flesta ställde upp under eget namn. Bland dem som inte syns i boken finns personer som bidragit med viktiga bakgrundssamtal. Offentliga dokument, sekretessbelagda dokument, interna polisrapporter och PM. Dokumentation från Kriminalvården sedan den 7 april 2017 och framåt. Sociala medier (främst ryska). Forskarrapporter om ensamagerande, om radikaliseringsprocesser och om terrorism förr och nu. Utvärderingar av Drottninggatan som myndigheter och andra samhällsinstanser har gjort (tex MSB, Stockholms stad, sjukvården mfl). Böcker om tidigare terrordåd, om IS och Al Qaida, om Uzbekistan.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Sekretess: Terroristbrott omfattas av särskilt stark sekretess och meddelarfriheten gäller inte. Därför krävdes utdragna domstolsprocesser när jag överklagade samt källor på insidan. Farlig miljö: I skuggsamhället finns människor som är mycket misstänksamma, inte minst mot journalister, och här krävdes säkerhetstänk och kreativitet. Här finns också radikaliserade och kriminella människor med våldskapital som skapar en miljö som är både svår och farlig att arbeta i. Motstånd: Bland mina intervjupersoner finns trauman, rädsla, dåliga erfarenheter av journalister. Det var som att långsamt tränga sig igenom en mänsklig mur. Vissa funderade i månader innan de tackade ja, eller gick upp i rök i ett halvår innan jag lyckades få tag på dem igen. Främmande språk: Akilov kommunicerade på fem olika språk, olika dialekter och olika alfabet (latinska, kyrilliska och arabiska) och det var krävande att följa de spår jag hittade. Hans krets talar ryska, uzbekiska och tadjikiska och jag fick leta efter en tolk som jag kunde förlita mig på för att kunna samtala med källor. Synpunkter: Alla citerade har fått läsa hela kapitel i förväg. Syftet var både att förbereda dem och ge mig chansen att rätta eventuella faktafel. Dessa läsrundor var en administrativ mardröm, men viktig för bokens trovärdighet. Boken väjer dock inte för fakta som går emot de sörjandes åsikter. Till exempel förklarar jag varför Sverige har låga skadeståndsnivåer, istället för att ensidigt förmedla brottsoffrens kritik.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
Att jag: “Dokumenterat en viktig del av Sveriges historia. Inte bara ur de drabbades synvinkel eller själva attentatsdagen. Boken förklarar och tar upp viktiga frågor som ligger till grund för hur detta kunde ske i dagens Sverige.” Så skrev mamman till Drottninggatans yngsta offer, Ebba 11 år, efter att ha läst boken. ”För mig bidrog den även till att jag fick de sista pusselbitarna jag sökt.” Boken beskriver attentatets magnitud, det var inte "bara fem döda" som det ofta sägs. Ett annat syfte var att vända på varje sten och osentimentalt berätta vad som faktiskt hände och påverkar än idag.
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Jag hade rapporterat punktvis om Drottninggatan i fyra år men arbetade dedikerat med boken i ett år, varav halva tiden parallellt med mitt ordinarie jobb.
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
Boken har lyfts upp av partiledare och politiker, och inom polisen som använder den på sina utbildningsdagar. Jag ombeds föreläsa om boken både för yrkesmänniskor inom blåljusverksamheten, hos säkerhetsföretag, och för den intresserade allmänheten. En viktig konsekvens är alla de som på olika sätt drogs in i attentatet och som nu beskriver för mig hur de fått svar på frågor som gnagt inombords i flera år, och hur de börjat öppna upp för sin omgivning om det som länge var ett tyst och mycket privat trauma. Mina intervjupersoner har börjat nätverka med varandra för att dela en erfarenhet som bara de som var där förstår. De som i alla år gömt undan sin smärta har börjat berätta för som omgivning och beskriver hur välgörande denna nya öppenhet är.
HAR AVSLÖJANDET FÅTT MEDIALT GENOMSLAG, I SÅ FALL VILKET?
En unison kritikerkår hyllar boken tex: ”Ett journalistiskt kraftprov som vilar på sådana otroliga mängder engagerat och envetet gräv-, fält- och fotarbete”. ”Hon lägger ett fascinerande pussel där många bitar aldrig presenterats tidigare”. ”Fem år efter terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm finns nu den enda bok vi kommer att behöva om händelsen. Så omfattande och gedigen är Åsa Erlandssons 'Drottninggatan'. ”Mästarberättaren och grävaren Åsa Erlandsson visar med sin bok hur lite vi fortfarande vet om terrordådet på Drottninggatan fem år senare. Obligatorisk läsning."
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Inte mig veterligen.