Guldspaden Nominerad 2021

De gömda hedersflickorna

Tillbaka
Nominerad till Guldspaden 2021 i kategorin Etermedia riks nyhet Se bidrag: Bidrag (.zip, 995 MB) Kategori Etermedia riks nyhet Deltagare Marja Grill Fanny Renman Jenny Küttim Lotta Sima Rebecka Haglund Förutom ovanstående deltog följande personer Sara Cosar, Martin von Krogh, Firat Celik Publiceringsdatum 2021-12-05 Var publicerades jobbet? SVT Nyheter

BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT

Hedersvåldsutsatta flickor tvingas om och om igen börja om med en ny identitet – livrädda för att när som helst bli hittade av sina familjer. I flera månader har SVT följt flickorna för att granska hedersförtrycket och våldet i Sverige. Bland ungdomarna som omhändertas av socialtjänsten på grund av familjeförhållanden är 15 procent hedersutsatta, och våldet börjar ofta redan i förskoleåldern. Flickorna som vi följt känner sig ensamma och övergivna av myndigheterna. De berättade om att ligga vaken varje natt, för rädda för att somna. De tog skärmdumpar för att visa oss alla dödshot de får. Och de spelade in videodagböcker där de i realtid beskrev hur det är att leva i rädsla för att deras familjer ska hitta dem och föra bort dem. Vår granskning visade också att unga flickor utsatta för hedersvåld och dödshot spärras in på låsta ungdomshem för att skydda dem från sina familjer. - Det var knäckande. Som att sitta av ett fängelsestraff på en obestämd tid utan att ha begått brott, säger Aisha, en av flickorna. Vi kunde spåra att socialtjänster de senaste åren placerat över 20 ungdomar utsatta för hedersvåld och förföljelse på SiS-institutioner, låsta ungdomshem, tillsammans med barn och tonåringar som har begått brott och/eller kämpar med missbruk. Sverige har också misslyckats med att ställa föräldrarna inför rätta. Vi gick igenom 400 LVU-domar om att omhänderta minderåriga på grund av våld i hemmet. Femton procent av dessa fall handlade om hedersvåld. I handlingarna nämns att föräldrar eller andra familjemedlemmar har använt ett kontrollerande och tvångsmässigt beteende. Dessutom fysisk, och i några fall psykisk, misshandel.  Ändå hade ett extremt litet antal föräldrar av de som omnämns i LVU-domarna sedan dömts för brott i samband med hedersvåld. I många fall friades de misstänkta från alla anklagelser eftersom deras barn var för rädda för att vittna, eller tog tillbaka sina vittnesmål. Vi kunde också avslöja vilka misstag som har försatt de omhändertagna flickorna i livsfara. De ska vara omöjliga att hitta, men i flera fall röjde myndigheter dem genom att missa att sekretessmarkera i handlingar eller genom att berätta saker för deras familjer.

PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?

Det fanns ingen som visste hur vanligt det är att barn omhändertas av socialtjänsten på grund av just hedersrelaterat våld och förtryck.   Vi kunde visa att det under ett kvartal var 15% av de barn som omhändertagits på grund av hemförhållanden som handlade om just hedersvåld, enligt socialtjänstens utredningar som fanns i domarna. Dessutom hittade vi något annat som ingen tidigare berättat om, att ungdomar som tvångsplacerats på grund av hedersvåld i hemmet faktiskt också placerats på låsta ungdomshem, SiS-hem.  Det ska inte gå att sätta hedersutsatta på Sis på grund av familjens problem. Det ska ta stopp, vid socialnämnden, då det inte ska gå att omhänderta ungdomar på låst enhet enligt paragraf 3, dvs. “eget beteende” när det egentligen handlar om familjeförhållanden. Enligt en dom i Högsta förvaltningsdomstolen från 2015 kan egna röjningar eller kontakt med sin familj inte heller anses vara en tillräcklig anledning för att placera någon enligt paragraf 3 "socialt nedbrytande beteende som avses för LVU" för att placera någon på Sis-institution. Därför är detta ett tidigare okänt avslöjande med stort allmänintresse, eftersom vi kan visa att socialtjänsterna i några av dessa fall har rundat, eller rent av brutit emot lagen. Metoden de använder är att antingen trycka på annat som ungdomarna har gjort, eller räknat detta med att rymma – som skäl att placera dem enligt paragraf 3, ”eget beteende” i de domar vi har läst. Från en dom: "Efter att NN omhändertogs har hon röjt sin vistelseort på olika sätt och omplaceringar har varit nödvändiga utifrån skydd. NN omhändertogs på nytt enligt 6 § LVU med hänvisning till 3 § LVU den x december 202x och omplacerades till ett SIS-boende, eftersom det framkommit oroväckande uppgifter från personal på NN tidigare boende, varav de allvarligaste var att NN röjt sin vistelseort för sin familj återkommande gånger." Att inlåsningar sker på grund av föräldrarna, ska inte vara grund för det egna beteendet.

HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?

Det började med att en flicka ringde oss, hon beskrev hur hon låsts in på ett SiS-hem bland ungdomar med missbruksproblem, utan att få gå ut eller ha någon kontakt med omvärlden - allt för att skydda henne från hennes släktingar som ville kidnappa och misshandla henne. Det lät helt otroligt, som något som inte kan ske i Sverige. Något hade hon säkert gjort själv för att bli inlåst? Men med hjälp av inspelade samtal och dokumentation kunde vi så småningom se att detta stämde. Vi fick också höra av de experter vi kontaktade att det också hänt andra. Vi bestämde oss för att försöka ta reda på fler - hur många kunde det röra sig om? Vi ställde oss också frågan: hur är det möjligt? Detta är inte lagligt, ungdomar får inte placeras på låst institution enbart på grund av sina familjeförhållanden. Men ju mer vi läste på desto mer insåg vi att detta ofta handlar om en ond cirkel. När de flickor vi följt inte blir placerade på tillräckligt trygga ställen, utan på HVB-hem eller på placeringar som röjs genom myndigheternas bristande sekretess, så rymmer de ofta. Dessutom får de ett stort tryck och hot från sin släkt. När de så rymmer, eller blir övertygade eller hotade om att det är säkrast att återvända till sin familj, så räknas detta som ett “eget beteende”, och vissa socialtjänster ser som enda lösning att låsa in dem. I en dom stod det till exempel: "Genom att vilja återvända till sin hemmiljö där det förekommer övergrepp och genom att röja sin vistelseort för sina föräldrar utsätter sig den unga för fara på ett sådant sätt att hennes beteende avviker från samhällets grundläggande normer och utgör ett socialt nedbrytande beteende." I del tre av vår granskning kunde vi berätta både att flickor tvingas av sina socialtjänster välja mellan ett stabilt skydd och skolan, vilket flera beskriver som traumatiserande och isolerande. Dessutom kunde vi också visa att myndigheter röjer skyddade personers uppgifter. Detta är ju välkänt att det händer, sen innan, men vi kunde visa på att detta skett relativt omfattande i just hedersfall. Röjningarna ser olika ut, men det kan till exempel vara att myndigheter inte förstår omfattningen av kontrollen, och berättar för flickans mamma var hon befinner sig.

VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?

Grävet hade flera delar, en handlade om att spåra om flera ungdomar som utsatts för hedersvåld spärrats in på SiS-hem. Eftersom det inte alltid framgår i LVU-domen var ungdomen kommer att placeras, eller var den har varit, så använde vi en rad olika metoder för att få detta bekräftat. Dels skickade vi en enkät till kommunernas socialtjänster, dels frågade vi våra källor inifrån SiS-hemmen om de stött på sådana flickor. De uppgifter vi fick på det sättet kontrollkörde vi sedan mot protokoll och handlingar ifrån Acta Publica, och kontaktade ett stort antal målsägarbiträden. Till slut hade vi en lista på över 20 ungdomar som vi kunde få bekräftat varit placerade på grund av hedersvåld, som hade placerats på SiS för att skydda dem. En annan del handlade om omfattningen av hedersvåldsutsatta barn och ungdomar som tvångsomhändertas. Eftersom flertalet av landets socialtjänster inte kan ta fram information kring LVU på grund av hedersförtryck så fick vi själva gå igenom domar i söktjänsten Acta Publica. För att missa så lite som möjligt så använde vi en väldigt bred söksträng, “lvu AND 2 §”och år 2020, och fick 4 944 handlingar. Anledningen till att vi valde år 2020 var att vi hoppades kunna få jämförbara data från kommunerna. Att gå igenom knappt 5 000 handlingar skulle ta alldeles för mycket resurser, men ett kvartal skulle vara möjligt – så vi gick igenom 1 328 dokument med beslutsdatum mellan 1/10- 31/12. Av dessa beslut så handlade 794 av dem om ärenden där socialtjänsten ansökte om LVU. I 753 fall beviljades man det. I 497 ärenden beviljades man det helt eller delvis på grund av hemförhållanden, dvs 2 §. Alla beviljade LVU-domar enligt 2 § laddades ner, och dubbletter plockades bort. Kvar blev 437 domar som lästes igenom och kodades “HEDER” eller “EJ HEDER”. Där följde vi Socialstyrelsens definition av vad som räknas som hedersvåld och förtryck, samt socialtjänsternas slutsatser. På så sätt fick vi fram att det handlar om ungefär 15% av de som omhändertagit på grund av psykiskt eller fysiskt våld i hemmet. När det sedan gällde hur många som överhuvudtaget hamnat inlåsta på SiS-hem fick vi söka på andra sätt, då det inte framgick i alla domar. Då breddade vi vårt sök till de senaste tre åren, och kontaktade samtliga kommuner men insåg att kommunerna inte kan se i sina system om orosanmälningar och omhändertaganden var på grund av hedersrelaterat våld och förtryck eller inte. Var 4e kunde inte besvara frågan och 2 av 10 säger att de siffror de får fram vid en sökning är för låga. Endast 14% uppger att de har koder för detta. 15 kommuner uppgav dock att de har skyddsplacerat hedersutsatta på Sis, och i kommentarer framgår exempelvis att det ”är inte en bra lösning men har varit nödvändigt för att garantera skydd” och ”vi haft ungdomar som i sin utsatthet utifrån heder haft höga egna sårbarhetsfaktorer och därmed utsatt sig själv för påtaglig risk vilket lett till 3§ LVU och därmed SIS”. Dessa kompletterade vi sedan med att leta reda på LVU-domar, även från kommuner som inte svarat på våra frågor, eller som svarat att de inte visste.

VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?

Publiceringarna baseras inte enbart på myndigheters offentliga beslut, främst på LVU-domar, orosanmälningar, polisutredningar och socialtjänstutredningar. Den baseras även på information från en rad andra källor, både öppna och skyddade. I granskningen hade redaktionen på olika sätt kännedom om ytterligare omständigheter kring flera av flickorna, som av olika skäl inte direkt kunnat refereras vid publiceringstillfället men som ändå haft betydelse vid publiceringsbesluten. Det var med andra ord så att vi kände till så väldigt mycket mer än vad vi kunde publicera. Därför kan vi inte heller här i detalj gå in på alla våra källor, mer än att säga att det också är uppgifter från flickorna själva, samt verifikationer på deras uppgifter i form av inspelade samtal, vittnen, dokumentation och fotografier. Detaljer såsom skador, vilken ort de kom från eller till och med ålder, kunde i vissa av de här fallen också vara för känsliga för att publicera av hänsyn till flickornas säkerhet.

VILKA PROBLEM UPPSTOD?

Det största problemet med att följa utsatta personer under en lång tid, är att dra en journalistisk gräns. Det är viktigt att också ifrågasätta och pröva det som dessa flickor berättade för oss, och naturligtvis omöjligt att publicera sådant man inte kan stärka med andra källor. Trots fullmakt från flickorna så sa socialtjänsten nej till att lämna ut dokument, och vi fick till slut ut utredningar genom flickornas målsägarbiträden som till slut hotade kommunen med JO. För att få kommunens bästa argument fick vi i ett fall förlita oss på att en av flickorna själv ställde sin socialsekreterare till svars och spelade in detta, eftersom socialchefen vägrade att svara på frågor om fallet trots fullmakten. Men det är också svårt att under lång tid, på kvällar och helger, följa flickor som är rädda, som gömmer sig. Som skickar oss de sms-hot och hotfulla bilder de får. Att få se bilder på de skador de har och att bära på information som de ibland inte vågar gå till polisen med.  För att skydda deras säkerhet fick vi gå ganska långt, i ett fall så långt att vi bytte ut alla bilder och citat mot motsvarande bilder och säg av en skådespelare. Dessutom är det väldigt ovanligt för oss att vi inte kan namnge den ansvariga myndigheten, i detta fall kommunen. Vi gjorde en intervju men återgav bara citaten i skrift och utan namn eftersom flickan levde gömd. Ett öppet ansvarsutkrävande skulle möjliggöra att den uppsökande familjen skulle kunna identifiera henne, bedömde vi. Det var viktigt för oss att ändå lyfta socialtjänstens främsta argument: att placeringen på Sis- hem ändå gjorts för att skydda flickorna.

VAD ANSER DU VIKTIGAST?

1.Flickor flyr hedersvåld - spärras in på ungdomshem https://www.svt.se/nyheter/inrikes/flickor-som-flyr-hedersvald-sparras-in-pa-sis-hem 2. Fler än vart tionde omhändertagit barn är hedersutsatt https://www.svt.se/nyheter/inrikes/15-procent-av-omhandertagna-barn-ar-hedersutsatta 3. Hedersutsatta röjs – av myndigheter som ska ge skydd  https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-rojs-hedersutsatta-av-myndigheter-som-ska-ge-skydd

HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?

Ungefär tre månader för två reportrar och en redaktör. Research ca en månad, två månader att följa flickorna, intervjuer och redigering.

VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?

Såväl socialministern som justitieministern har kritiserats för att ha tillåtit att barn i riskzonen röjs och blivit inlåsta istället för att de får lämplig vård och stöd. I riksdagen efterlyste oppositionspartierna hårdare lagar och längre straff för familjer som befunnits skyldiga till hedersrelaterad kontroll, tvång, misshandel och mord. Jämo, jämställdhetsmyndigheten gav efter vår granskning ut en egen rapport som bekräftar många av bristerna, bland annat just om röjningarna. Vi har även föreläst om vår granskning till den tvärpolitiska samarbetsgruppen i riksdagen.

HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL PO, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?

Ja, det ska avgöras inom kort.