Nyhet

Tillsammans för bättre gräv

2020-09-17

När många redaktioner i olika länder arbetar tillsammanas kring en undersökning får de kraftiga gemensamma muskler.
Ola Westerberg, nytillträdd redaktör på Utrikesmagasinet och frilansjournalist, har lång erfarenhet av det här sättet att jobba.

Ola Westerberg började på Utrikespolitiska institutets tidning Utrikesmagasinet i somras. Tidigare arbetade han länge på TT, bland annat som utrikesredaktör. Där gjorde han flera gränsöverskridande grävsamarbeten ihop med redaktioner i olika delar av världen. Ibland har det handlat om att jobba ihop för att avslöja världsomspännande korruption, som i fallen med Paradisläckan och med avslöjandet om en gigantisk europeisk skattesvindel härom året.

Ibland handlar samarbetena om att markera mot våld och trakasserier av enskilda journalister. Att en större grupp journalister plockar upp och slutför en granskning som en fängslad eller mördad kollega arbetat med. Ett känt fall är den maltesiska reportern Daphne Caruana Galizia, som mördades 2017. Hennes arbete med att avslöja korruption fortsattes av 45 journalister inom vad som fick namnet The Daphne Project. Det drevs av den Parisbaserade organisationen Forbidden Stories, som Ola Westerberg samarbetade med kring projektet Grönt blod.

– Idén är fenomenal, tycker jag, att man kan döda budbäraren men inte budskapet, säger Ola Westerberg när Scoop träffar honom vid sommarstugan i Roslagen.

– Det känns väldigt motiverat att jobba på den typen av projekt.

Grönt blod handlade om att gå vidare på miljöjournalisters arbete, reportrar som hade granskat gruvnäring i Indien, Guatemala och Tanzania, där det förekom miljöförstöring, mord och brott mot mänskliga rättigheter.

– Det blev en väldigt bra publicering, säger Ola Westerberg. Det visade sig att Ericsson köpte guld från ett smältverk som anlitade den här gruvan i Tanzania.

Ett aktuellt samarbete som Ola Westerberg varit inblandad i tillsammans med Forbidden Stories handlar om den marockanske journalisten Omar Radi, som utsatts för avlyssning via en hackad mobiltelefon. Spåren ledde till ett israeliskt företag, NSO, som sålt den programvara som användes av marockanska myndigheter. Det är en typ av teknik som svensk polis och säkerhetspolis efter en lagändring numera också tillåts använda för hemlig dataavläsning. Det finns även misstankar om att den mördade saudiske journalisten Jamal Khashoggi övervakats på samma vis.

Ola Westerberg skrev en artikel vinklad på Omar Radi och den marockanska regimen, medan Fredrik Laurin, journalist och expert på digitalt källskydd, gjorde ett reportage för SVT som mer handlade om tekniken, och om Säpos intresse för dess möjligheter.

Parallellt med arbetet hade pandemin gjort att ett antal journaliststudenter på JMG i Göteborg fått problem med sina examensjobb. I stället fick de under Fredrik Laurins ledning göra olika researchuppdrag. De samlade in mängder av information om NSO och liknande företag.

Omar Radis mobil hackades med vad som kallas en nätverksinjektion, det vill säga han klickade inte på en länk i ett mejl eller liknande. Väl på plats gör den oönskade appen att de som kontrollerar den kan läsa av alla knapptryckningar och på så vis både ta del av lösenord och krypterad kommunikation.

Hur orolig bör man vara som journalist?

– Den frågan har jag verkligen ställt mig på sistone. Om jag vore utsänd i Israel skulle jag nog uppgradera min säkerhet en del. Eller Marocko. Det här ledde ju till ett högre säkerhetstänkande hos oss som var inblandade än tidigare. Nu kommunicerade vi ju redan naturligtvis krypterat med de vanliga verktygen. Men det blev ju ännu viktigare att verkligen hålla sig till det.

Efter publiciteten har Omar Radi utsatts för nya trakasserier. Han är bland annat anklagad för att spionera för Nederländerna, våldtäkt och för misshandel. Det senare efter att en grupp personer dykt upp på en bar där han befann sig och startat bråk – med ett tv-team i släptåg.

– Det är ju ingen som tror på det här förstås. Marockanska myndigheter visar tyvärr sitt rätta ansikte. Det kan bli rättegång snart, och han riskerar förstås ett mångårigt fängelsestraff.

Hur stor bedömdes risken vara för att de skulle agera på precis det här viset?

– Den var han väl medveten om. Vi hade en reporter från Forbidden Stories som gjorde intervjun med honom. En lång intervju. Vi andra fick bidra med frågor. Det här var en av de grejer vi borrade i med honom för att förvissa oss om att han verkligen ville det här och att han trodde att det skulle leda till något gott. Det framkommer till och med i intervjun att han inser att även intervjun kan vara avlyssnad. Han konstaterade att ”vi vet att de vet att vi vet att intervjun är avlyssnad”.

– Men det är väldigt obehagligt, och det är bekymmersamt att han har råkat ut för problem när hela idén med Forbidden Stories är att journalister ska skyddas. Vi får hoppas att det blir så på längre sikt. Att det här bara är ett tillfälligt sätt att försöka skrämmas. Men han är oerhört modig.

Att samarbeta flera redaktioner kring en granskning ger en helt annan tyngd än att arbeta ensam, säger Ola Westerberg.

– Om man skickar ett brev till någon som blir granskad, ett företag eller så, och säger ”jag är frilansjournalist i Sverige” så får man kanske inte så mycket till svar. Men om man kan skicka ett gemensamt brev från ett antal tunga internationella medieföretag så har de svårare att negligera det. NSO svarade faktiskt i fallet Omar Radi i Marocko, och sade: ”om det här stämmer så ska vi överväga om det ska utredas”. Jag trodde att de bara skulle vägra kommentera. Kanske att det beror på att vi har lite tyngd bakom orden.

Text och foto: Daniel Wiklander