Varför slutade du på Kaliber?

 

 – Jag kände mig dränerad på energi och behövde bryta mönster i mitt liv som jag inte trivdes med. Arbetet på Kaliber har givit mig otroligt mycket som reporter och som människa. Men arbetsbördan och ansvaret är i längden alldeles för stor för en så liten redaktion. Vi har ofta känt oss ensamma.

 

–  Jag har längtat efter sammanhang. Jag har längtat efter visioner från SR:s ledning om hur Kaliber, eller SR:s gräv överhuvudtaget, ska kunna utvecklas. Jag har längtat efter mer samarbete med andra redaktioner, till exempel Ekots grävare.

 

–  När tjänsten på Göteborgs universitet dök upp kändes det rätt. Det känns som det enda som jag just nu vill göra som inte är just Kaliber. Jag har föreläst mycket och tycker om det. Jag får energi av studenter och upplever att jag har mycket att ge dem. Och jag kan se möjligheter för mig att utvecklas men ändå använda mina erfarenheter på universitetet. Så jag sökte tjänsten i höstas och fick den till slut.

 

Var det något särskilt som fick dig att ta detta beslut?

 

–  För mig blev några av problemen extra tydliga under vår granskning av Sverigedemokraterna. Vi var under den hösten (då wallraffarna var inne i partiet) bara två fasta medarbetare på redaktionen; Sanna Klinghoffer och jag. Framförallt Sanna levde under en enorm arbetsbelastning.

 

–  Det var en oändligt grundlig och komplicerad granskning att göra. När vår wallraff-reporter Caroline avslöjades blev det ett enormt tryck på en liten redaktion. Telefonerna ringde hysteriskt, vi fick hundratals mejl och många förfrågningar om tv-intervjuer och debatter.

 

–  Vi fick kritik som vi inte hade möjlighet att besvara eftersom vi samtidigt skulle göra våra program. Självklart har man rätt att ifrågasätta vårt arbete, problemet var att vi inte hann besvara kritiken. Vår ansvariga utgivare gjorde vad hon kunde för att stödja oss, men det blev plågsamt tydligt att vi behövde ett större sammanhang för att klara av att möta det tryck som uppstår efter en stor och viktig granskning. Och vi har velat göra viktiga granskningar.

 

–  I efterhand känns jobbet också oavslutat. Vilket delvis, tycker jag, också pekar på vår ensamhet som redaktion. Partiledningen för Sverigedemokraterna bröt dagen före sändning en uppgörelse om utlovad intervju med Kaliber. Kort sagt: vi fick luren i örat och Kaliber fick inte göra någon ansvarsintervju.

 

–  Ingen annan redaktion på SR tog på allvar över frågorna som hängde i luften - trots att vi lämnade underlag. Det gjordes ansvarsintervjuer med Sverigedemokraterna i andra medier - som SVT. Men vårt eget företag gjorde ingen ansvarsintervju.

 

–  Vad SR:s lyssnare fick höra efter våra program om partiets jargong på interna möten var en kort intervju med partiets ungdomsordförande i Ekot. Men inte heller där fick lyssnarna svar på frågor om jargong eller rasism. Frågan ungdomsordförande fick i Ekot var "Vad tycker du om Kalibers arbetsmetoder"? Det kändes tungt.

 

Hur har arbetsbördan sett ut på Kaliber?

 

–  Väldigt ojämn. Återhämtning mellan sändningssäsongerna - men mest har vi jobbat sjukt mycket. Fruktansvärt roligt och intressant men helt ohållbart. När till exempel tidningen Journalisten ibland ringt Sanna och frågat vad redaktionen för Kaliber anser om någonting har hon snabbt bollat vidare frågan tvärs över skrivbordet. "Jag ska fråga Anna; hörrö, vad tycker vi om det här?" Det har varit som en piratradiostation som organisatoriskt låtsats att de är Uppdrag Granskning.

 

–  För mig personligen har det egentligen varit omöjligt att jobba så här mycket. De senaste fyra åren har jag haft hand om två barn själv under långa perioder eftersom deras pappa varit på andra sidan jorden med en båt.

 

Tycker du att det finns en machoideal i grävsvängen?

 

–  Snarare tycker jag att det finns ett ensamvarg-ideal som är viktigt att motverka. Ingen klarar av svåra jobb själv, det måste finnas sammanhang och samarbete.

 

Tungt jobb?

 

–  Tungt och fantastiskt. Jag är glad och stolt över att ha fått utvecklas och över att ha fått göra just den slags journalistik som jag allra helst vill. Och som jag står för. Jag är stolt och glad över att jag tycker att vi gjort undersökande journalistik en bit utanför de vanliga ämnena som brukar granskas. Men det kostar, som sagt. Och nu behöver jag något annat.

 

Varför tar du tjänsteledigt från SR? Har du planer på att komma tillbaka?

 

–  Jag hade möjligheten att ta tjänstledigt så självklart tog jag den. Nu har jag ett år på mig att känna efter.

 

–  Tjänsten på universitetet är på halvtid. Min tanke är att jag under detta första år bara ska jobba halvtid, läsa pedagogik vid sidan om och fokusera på att sköta undervisningen bra. Och andas lite och se till att jag och mina barn har det fint. Om jag trivs på universitetet är min vilja att jag därefter ska frilansa vid sidan av undervisningen. Kanske jag då kan komma in i mitt yrke från ett annat håll - och bryta några av de mönster som jag är trött på.

 

Hur ser du på ditt nya jobb på JMG? Lärare är väl ändå en väldigt stor skillnad från journalist på Kaliber?

 

– Ännu har jag bara jobbat ett par veckor. Det är jättekul att möta studenterna, det är konkreta och roliga arbetsuppgifter och jag får chansen att jobba med små grupper.  Jag hoppas snart kunna känna mig trygg i min roll.

Sofia Johansson