Nyhet

Riggade resultat

2020-03-20

Länge blundade idrottens organisationer för att även Sverige i likhet med andra länder kunde ha problem med matchfixning. Journalisterna Magnus Svenungsson och Jens Littorin berättar om en verklighet som få inblandade vill ta i.

Det har gått till historien som en av svensk fotbolls mest legendariska felsatsningar. 1999 lade Hammarby fyra miljoner kronor på en mittback och en anfallare från Belgrad som man enbart sett på video.

Bogic Popovic och Dragan Vasiljevic gjorde båda en riktig kraschlandning i sin nya klubb och hånet mot ”Sören Cratz videojuggar” följde Hammarby under många år.

När Aftonbladets sportreporter Erik Niva sökte upp honom i Belgrad i mitten av 00-talet hävdade Bogic Popovic att han försörjde sig som ett slags inofficiell spelaragent, mycket oklart exakt hur. Han påstod sig ha kontakter med AIK angående en spelare i Röda stjärnan, men klagade på att klubben aldrig verkade kunna ge ett rakt besked. Sedan berättade han att han var besviken på AIK av en helt annan anledning. När Solnaklubben var på väg ur Allsvenskan 2004 hade många i Belgrad spelat på att de skulle slå Örgryte i den allra sista matchen och hålla sig kvar i högsta divisionen – eftersom, som Popovic uttryckte det, ”etablissemanget brukar se till att de största lagen inte åker ur”. Och AIK var onekligen ett publiklag med ett antal namnkunniga fans, som dåvarande Uefa-presidenten Lennart Johansson och – åtminstone enligt allmän uppfattning – kung Carl Gustaf.

I stället förlorade AIK med 3–0 och fick göra en säsong i Superettan. Bogic Popovic hävdar i Erik Nivas intervju att han känner minst två personer som fick sälja sina bilar på grund av denna oförutsedda brist på korruption inom svensk elitfotboll.

– AIK kostade den här staden mer än 100 miljoner euro.

Men trots missräkningen 2004 är knappast den svenska fotbollen förskonad från just den sortens manipulation som man kallt räknade med på serbiska vadslagningskontor inför AIK:s ödesmatch. Den ser bara annorlunda ut än de inbillade sig, inbegriper inte statschefen och andra höga dignitärer, och är mer vanligt förekommande i lägre divisioner än i Allsvenskan.

Det kan handla om spel på resultat och tabellplaceringar, men även på andra, mindre, händelser i en match. I och med att det går att spela på i stort sett vad som helst, ner till enskilda spelares prestationer i matcher i tredje och fjärde divisionen, finns också stora möjligheter till påtryckningar på dessa enskilda spelare. Efter första fixade matchen har de kriminella en hållhake på spelaren som gör att de kan kräva nya ”tjänster”.

Dels handlar det om relativt lättförtjänta pengar med liten risk, dels kan kvitton på spelvinster användas för att tvätta pengar från annan kriminell verksamhet som handel med narkotika.

Rena läggmatcher är naturligtvis inte något okänt inom svensk idrott, men det problem man framför allt brottas med i dag inom fotbollen är att kriminella mutar unga spelare att exempelvis dra på sig röda kort eller att göra självmål. På så vis kan det favorittippade laget mycket väl vinna ändå, men matchfixarna tjänar sina pengar på vadslagning om just det där röda kortet eller självmålet.

Länge förnekades det att matchfixning var ett problem inom svensk fotboll. Att det förekom omfattande korruption inom exempelvis italiensk fotboll ända upp i Serie A var en sak, men inte i Sverige, inte.

I dag är medvetenheten och viljan att erkänna problemen större. Det berättar journalisterna Magnus Svenungsson och Jens Littorin när Scoop träffar dem i den rymliga foajén i Svenska fotbollförbundets hus vid nationalarenan i Solna. De båda har just hållit ett föredrag om matchfixning för Elitettan, division 1-klubbarnas intresseorganisation.

– När matchfixning blev ett problem i Europa och det slogs larm från olika håll så frågade politikerna i landet Riksidrottsförbundet och Fotbollförbundet hur det stod till med matchfixning i Sverige, säger Jens Littorin.

– Och då svarade de att nej, det här finns inte i vårt land, det är i Italien. Så det förnekades ju i alla fall i en tre–fyra år. I och med att vi började skriva om det så blev det ett problem som lyftes i alla fall, och i dag förnekar ju ingen här inne [hos Svenska fotbollförbundet] att det förekommer. Men Sverige startade så jäkla sent med att sätta ned foten, så nu har ju tyvärr mycket hunnit etablera sig.

Den första stora skandalen med matchfixning i Sverige rörde bandy och hockey. 1990 avslöjade Expressen att det fanns stora frågetecken kring en match i bandyallsvenskan mellan IFK Kungälv och IF Boltic. Kungälv, en klubb utan några SM-guld under sin då femtioåriga historia, körde över ett Boltic som närmast abonnerat på SM-pokalen under 1980-talet och vann med 8-0. Matchen uppvisade dessutom ett, som det heter, avvikande spelmönster beträffande vadslagningen.

Även ett antal matcher våren 1990 där hockeylaget Västra Frölunda förlorade verkade misstänkta, och Expressen hade med tiden dessutom en källa som kunde peka ut spelare i bland annat Boltic och Frölunda som spelade på förlust i sina egna matcher.

Magnus Svenungsson och Jens Littorin

Fussball hos Fotbollförbundet.

Avslöjandet blev så småningom en rättssak – men det var Expressens ansvarige utgivare Bo Strömstedt som stod åtalad, för tryckfrihetsbrott. Han och tidningen friades dock på alla punkter, och 2000, när tio år gått och eventuella brott var preskriberade, kröp det fram att jo, nog var Kungälvs skrällseger över Boltic uppgjord.

– Det finns ingen anledning att det inte skulle ha förekommit i Sverige när det förekom i andra länder, säger Jens Littorin. Red Sox-skandalen i baseboll i USA, matcher i högsta fotbollsligan i England var riggade. Det påstods ju att Boltic lade sig två–tre matcher per år. De tjänade pengar på det. Varför skulle inte det ha förekommit i andra klubbar?

Men även om matchfixning är ett gammalt problem sker någonting med digitaliseringen, säger Jens Littorin.

– Vår vän Declan Hill brukar alltid säga att det var som att hälla bensin på elden. Helt plötsligt behövde du inte gå ned i spelbutiken och visa offentligt att du lade upp de där pengarna, utan du satt vid datorn. Och nu är det mobilen, du trycker in tio, tjugo tusen snabbt.

– Det behöver inte vara i spelsyfte heller, det kan vara tabellfixning när du jagar uppflyttning. De grejerna är jag ganska övertygad om att de har förekommit i Sverige. 10 000 i omklädningsrummet, ”i dag förlorar ni, grabbar”.

Kopplingen till kriminella gäng är stor, och ibland har de mutade spelarna redan tidigare exempelvis familjeband till gängmedlemmar.

Jens Littorin förklarar:

– Om du har två killar som har följts åt under junioråldern och lagt ned precis lika mycket tid på att försöka kämpa sig fram och komma ut i Europa eller att få ett A-lagskontrakt någonstans. Och så blir den ene accepterad av A-laget, tjänar 100 000 i månaden och kan köpa bilar, klockor och allting. Medan den andre som har satsat lika mycket får spela i division 2 där man knappt får skobidrag. Det kanske inte är så svårt att förstå att folk trillar dit.

– Och det är familjeband – brorsan kan ha hamnat snett och så vet han att ja, han spelar ju den där matchen i tvåan på lördag, nu får vi fixa ihop lite pengar. Det är klart socialt kopplat, skulle jag säga.

I en artikel i Dagens Nyheter från januari i år, med den uttömmande rubriken ”Det löper en röd tråd från den polisanmälda fotbollsmatchen till dödsskjutningarna i Malmö och Göteborg”, skildrar Jens Littorin kopplingarna mellan en division 2-match i fotboll med extremt avvikande spelmönster, och uppmärksammade mord på gängmedlemmar. Bland annat gäller det attacken på krogen Vår krog & bar i Göteborgsstadsdelen Biskopsgården 2015, där två personer dödades och åtta skadades när gängmedlemmar öppnade eld med automatvapen.

– Vi hade en del diskussioner på redaktionen om man verkligen kunde skriva en sådan här artikel, för det blir ju en del guilt by association – ”brorsan spelade på hans match, så då är han nog också korrupt” liksom. Vi landade ändå i att det är mönstret som är det intressanta, att man kan peka på de här grupperingarna och hur de hänger ihop. Men vi skulle ju aldrig kunna peka ut en enskild spelare bara för att brorsan har lirat på matchen, ”så då måste det vara riggat”. Det går ju inte.

I Jens Littorins kartläggning förekommer fotbollsspelare som blir gängkriminella och döms för grovt narkotikabrott. Den gamla sanningen om fotbollen som räddningen från kriminalitet och missbruk som vi fått lära oss verkar inte stämma längre. Inte för alla i vart fall.

– En del av de spelare vi har i boken och som vi har träffat och följt, det är ju strulpellar, säger Magnus Svenungsson. Hade inte matchfixning funnits, då hade säkert fotbollen varit en social räddning. Och nu blir det inte det.För nu ska de utnyttjas som en produkt på planen – fixa pengar, eller fixa resultat så att matchfixarna får pengar.

– Det kan ju vara därför idrotten inte varit på tårna med det här.

Fotbollsspelarna är inte bara verktyg som ska skapa vinster för dem som spelar på riggade matcher, ofta är de själva storspelare på nätkasinon och vadslagning. Även de som spelar i de högre divisionerna och har höga löner kan dra på sig spelskulder.

– Och då blir de enkla offer, säger Jens Littorin. Matchfixarna är skickliga på att identifiera vilka de ska rikta in sig på. Det sprider sig blixtsnabbt när de börjar få skulder. Det finns undersökningar som man gjort på Karolinska institutet om idrottsmäns spelande. Det blir allt högre summor, de sitter i bussen på väg till matchen och spelar bort 30 000 på nätkasino. Men det bryr dem inte så mycket, för de har 100 nya friska att hämta ut vid månadsskiftet. Det pratar de ofta om, att man jagar kickar som idrottsman, och det får man när man gör ett avgörande mål och så blir man lite grann beroende av de där kickarna. Och så kanske man inte får dem när man har fyllt 35 och är i utförsbacke.

På vissa sätt liknar matchfixningen cigarrettsmugglingen på 1990-talet, när kriminella hittade en ny och betydligt mindre riskabel inkomstkälla än exempelvis narkotika – men använde avkastningen till att expandera även inom andra delar av den kriminella ekonomin.

– Polisen Fredrik Gårdare talar om den här ”smittningen”, att när ett kriminellt nätverk någonstans hittar det här med matchfixning så sprider det sig direkt, säger Jens Littorin. Så länge de kanske inte inkräktar på varandras marknader så är det okej. Det har ju inte varit någon risk alls, jag vet inte ens om det är en risk i dag att hålla på med det här.

– Matchfixningen muterar lite grann hela tiden. När de täpper igen en lucka, att man inte får spela på egen match, så ändrar de modus och börjar med bulvaner och allt möjligt. Det är stora pengar till liten risk.

Med de kriminella kommer också våldet. Bilbomber har före-kommit i direkt koppling till matchfixning. Spelare som, trots att de gjort självmål eller sett till att bli utvisade, ”misslyckats” med att leverera det beställda resultatet hålls ibland ekonomiskt ansvariga för detta av de kriminella och anses skyldiga hundra-
tusentals kronor. Och med våldet kommer tystnaden. Det kommer få tips kring matchfixning.

– När man skriver om en skatteflykting eller om något kommunalt problem i Göteborg så får man nästan alltid ett gäng mail och tips på liknande fall, säger Jens Littorin. Men så är det ju inte med det här.

Magnus Svenungsson berättar att Uppdrag gransknings redaktion aldrig fått så mycket hot inför en publicering som när man gjorde ett reportage om matchfixning.

– Dels så gick vi ut innan programmet sändes och informerade alla. Och i samband med det förstod motståndarna vad vi höll på med. Och då blev vi hotade. Det var mycket telefonsamtal och sms och på Facebook inför sändning. Det var ett sätt att försöka påverka.

– Den andra delen är att vi alltid konfronterar dem som vi kritiserar på Uppdrag granskning. Och i det här fallet valde vi att inte göra det. Och det är också rätt unikt för Uppdrag granskning.

Polisen sade till redaktionen att det inte var möjligt att gå fram till en kriminell person som figurerade i reportaget för att konfrontera honom inför kamera.

– För då drar han ett vapen. Det hade vi jättemycket diskussioner om på redaktionen. För vi gör ju alltid detta.

Magnus Svenungsson berättar att han träffade en journalist i Singapore i december som rapporterade om matchfixning. Han fick sin bil sönderslagen fem gånger.

Ändå anser han att journalister har en mindre utsatt position än spelarna.

– Vi har ju åtminstone ett företag eller ett mediebolag bakom oss som ställer upp och hjälper oss. Det är värre för idrottsmännen som kanske står helt ensamma, för att ingen vill ta i det, ingen vill prata om det.

– När vi snackade med klubbarna här hos Svenska fotbollförbundet så var det många som sade att de inte vet vad de ska göra, hur de ska tackla det, säger Jens Littorin. Många av dem står på gräsmattan och flyttar koner, och helt plötsligt ska de ge sig in i det här. Om man börjar rycka i någonting – en spelare i sitt lag som kanske verkar ha problem – vem vet vad som dyker upp runt hörnet?

Frågan varför det är så tyst kring idrottens problem och varför det grävs relativt lite kring korruption av olika slag är något som återkommer i samtal med de journalister som faktiskt ägnar sig åt ämnet.

Magnus Svenungsson frågar sig om det kan ha att göra med att idrott ses som lek, något socialt.

– Det tror jag, säger Jens Littorin. Även synen från myndigheter och politiker. Att idrott är glädje och kul. Men samtidigt är det en spegelbild av samhället. Det gäller inte bara matchfixning. Även pedofili och psykisk ohälsa, det är sådant som idrotten haft jäkligt svårt att skydda sig mot. Det har varit relativt lätt för pedofiler att komma in bland ungdomar inom idrotten. Skyddsbarriärerna var inte särskilt höga förr.

Efter att höjdhopparlegenden Patrik Sjöberg gick ut med vad han utsattes för av sin tränare som barn har dock Riksidrottsförbundet vidtagit en del åtgärder, tillägger Jens Littorin.

– I dag är kontrollerna bättre.

– Jag tror mycket man famlar mycket i vilken nivå man ska ligga, när man kan skriva saker, säger Magnus Svenungsson. Om man har källor hos polisen som berättar om avlyssningar med gangsters där det är en fotbollsspelare med. Och att det passerar lite pengar på hans konton, som han swishar vidare. Hade det varit en politiker i stället för en fotbollsspelare, då skulle vi ha gjort något på det här. ”Varför umgås du med de här? Varför passerar de pengarna där?” Men med en idrottsman är det inte lika lätt. Det är inte självklart att vi gör det.

– Det är spännande med journalistik över huvud taget, fortsätter han. Var våra gränser går för vad vi kan göra och inte, och det är något som hela tiden är rörligt, som förändras. Jag har funderat jättemycket på detta, för att det då står så mycket på spel för idrottsmannen om man publicerar grejer. Det är hans karriär och pengar och allting. Så ser vi inte på politiker på samma sätt. De sitter där på folkets förtroende, och därför kan vi sänka nivån.

– Men sannolikt skadas ju en politiker lika mycket, säger Jens Littorin.

– Ja, de är ju ute ur politiken om de har samröre med gangsters. Men du kan också ifrågasätta en politiker hur mycket som helst, och de tål det, säger Magnus Svenungsson. De ställer upp på en intervju nästa dag –medan idrottsklubben eller idrottsmannen hotar med bojkott. Jag tror att politiska reportrar och sportreportrar skulle kunna lära sig av varandra.

Han tillägger:

– Även om sportjournalistiken traditionellt sett har varit dålig på att gräva av de anledningar vi nämnde har det på senare tid blivit bättre. Linda Hedenljung och Östersunds-Postens gräv på Östersunds FK och Daniel Kindberg och Andreas Sundbergs granskning i Kalla fakta av suspekt agentverksamhet är två sentida exempel.

Ibland skriver de båda reportrarna nu för tiden ut vilka matcher det är som misstänks. Men inte alltid.

– Det var 13 matcher i en enda division 2-serie här nu på våren, division 2 södra Svealand, säger Magnus Svenungsson. Normalt borde man väl kunna skriva ”det här är matcherna som misstänks vara riggade”. Men det gjorde vi inte. Utan vi skrev bara antalet. Och till slut skrev vi vilka klubbar som hade flest matcher där.

– Vi publicerar matcherna i boken. Och det gör vi utifrån att de är polisanmälda. Så där satte vi en gräns.

2006 skakades Italien av en korruptionsskandal inom fotbollen. Det finns förvisso få sektorer i det italienska samhället som inte är anfrätta av korruption, men här hade åklagaren tillgång till inspelade samtal där köpta domare och riggade matcher kunde beläggas bortom allt tvivel.

Juventus, som drabbades hårdast, straffades bland annat med nedflyttning och minuspoäng inför kommande säsongs spel i Serie B. AC Milan, Fiorentina och Lazio fick även de minuspoäng.

Tror ni att vi kommer att få se sådant i Sverige som hänt i Italien, med nedflyttade lag och riktigt stora skandaler?

– Det brukar man ju inte tro förrän det händer, säger Magnus Svenungsson. Då står man där och är helt chockad över hur det kunde gå till. Men varför skulle inte det inträffa?

– I dag finns inget riktigt bra vapen mot matchfixning, säger Jens Littorin. Det har varit fyra rättegångar, och de säger det hela tiden, att det är så jäkla svårt att hitta bevisen för att få upp det ens i domstol. Och när det väl är avgjort i domstolen så har det gått så mycket tid. Det borde finnas en väg där idrotten själv har möjlighet att flytta ned lag, stänga av spelare. Det vore ett enklare sätt att komma åt det än att driva långa utredningar och domstolsprövningar.

– Det finns ett intressant fall, och det är det här albanska laget Skënderbeu som blev nekade att spela i Champions League bara på grund av att man såg att de hade haft så mycket avvikande spel runt sina matcher. Där gick ju Uefa ändå fram och sade att ni är inte välkomna. Den domen blev prövad i idrottens högsta domstol också. Så där gick det ju, varför skulle det inte gå att flytta ned ett lag som upprepade gånger varit inblandat här i Sverige?

En allsvensk klubb som varit mycket omtalad på senare år på grund av annat slags fiffel är Östersunds FK. Samtidigt stod laget för en närmast osannolik bragd när man, efter en ganska väntad 0–3-förlust hemma, den 22 februari 2018 lyckades slå engelska Arsenal borta med 1-2 i Europa League. Till och med en alltför osannolik bragd? Den som satsade pengar på det resultatet blev med all säkerhet inte ledsen.

– Jag tänkte på det här, säger Magnus Svenungsson. Men jag kan inte säga någonting om det. Tränaren Graham Potter lyckades bygga ett lag.

– Men det är ju kärnan i det hela, fortsätter han. Om du börjar fundera på det, då tappar du så mycket av fotbollen. Om du sitter och börjar fundera på om Östersunds framgångssaga är riggad. Om du står på läktaren och ser ditt favoritlag och börjar fundera på om spelaren gör sig till när han gör ett misstag. Då slutar du ju till slut gå på matcherna.

Text och foto: Daniel Wiklander

Detta är en artikel ur Scoop nr 1/2020. Beställ ditt nummer här!