Nyhet

Hans enda artikel i Scoop

2016-05-16

Kulturjournalisten Nils Schwartz, av många betraktad som en av de främste stilisterna i svensk journalistik, gick bort den 13 maj. Under den klassiska vinjetten Ankan medverkande han i Scoops jubileumsnummer(nummer 100)i december 2014. Han fick fria tyglar att skriva något vasst om grävande journalistik på 4 000 tecken. Han återkom med 3 955 tecken och en brasklapp i mejlet. “Jag kanske inte riktigt är i den mediala utvecklings framkant. Men att nätet – en från början militär uppfinning – är makthavarnas våta dröm om totalkontroll av medborgarna tycker jag blir allt mer uppenbart. Ständigt lika naivt lovsjunget som demokratins ultimata torg, men ett torg där minsta viskning när maktens öron.”

Här är Nisse Schwartz/Ankans enda artikel i Scoop.

Den Grävande Reportern kände att Det Stora Avslöjandet var inom omedelbart räckhåll. Han hörde redan röster som upphetsat talade på mandarin. Han hade grävt sig ända ner till andra sidan jordklotet. Nu var genombrottet nära.
Snart skulle han visa världen hur djupt insyltat det kinesiska kapitalet var i vitala svenska samhällsfunktioner. Det handlade inte bara om att köpa upp Volvo och Saab eller att anlägga ett affärs- och kulturcentrum i Älvkarleby av alla orter.
Den Grävande Reportern hade fått tips om att kinarestaurangerna runtom i Sverige var knutpunkter i ett landsomfattande nätverk. Golden Duck i Älvkarleby var i det sammanhanget en av de perifera trådarna. Själva spindeln i nätet satt på Golden Spider i Borlänge.
Och det var i garderoben där som Den Grävande Reportern med dold kamera i portföljen och mikrofonen laddad med ett frågebatteri tog raka vägen ut mot köket för att ställa restaurangägaren inför fait accompli. Då hörde han någon med sluddrig stämma ropa hans namn. Han trevade i fickan efter en pistol, men fick bara upp ett tiopack Lambi pappersnäsdukar. Inte så konstigt, eftersom det är Metsä Tissue som sponsrar den här artikeln.
“Ute på uppdrag, ser jag”, hörde han åter den sluddriga stämman. Den Grävande Reportern vände sig om och såg Chefredaktören, tillika mediekoncernens allsmäktige vd, sitta framför fyra fat av små halvätna rätter och en heltömd vinflaska. Han hade inget annat val än att slå sig ner på stolen mittemot stormogulen.
“Du var inte på redaktionsmötet i dag”, sa Chefredaktören, “men det spelar ingen roll, jag kan lika gärna säga det öga mot öga. Din tjänst är indragen. Du kan söka en halvtid på tv-redaktionen, men jag tvivlar på att du går genom rutan.”
“Men”, sa Den Grävande Reportern, “jag har Det Stora Avslöjandet på gång. Det kommer att bli löp.”
“Tvivlar jag på”, sa Chefredaktören och beställde in en ny flaska vin med en konspiratorisk blick mot restaurangägaren, “jag hör inget klick. Du jobbar för analogt. Du använder fel redskap. Spade är ute, du behöver hacka.”
“Du menar att jag ska hacka mig in i hemliga databaser? Det kan jag inte. Jag kan vända på papper och jag kan vända på stenar, men jag vet inget om hur man knäcker koder och lösenord.”
“Precis”, sa Chefredaktören som hunnit halvvägs in i den nya flaskan, “din tid är ute. Den framtida mediebranschen behöver leende programvärdinnor med gult hår och ett gäng samvetsömma datanördar som sätter lite sprutt på Kreml och Vita huset.”
“Men sådant är väl ingen uppgift för en lokaltidning”, sa Den Grävande Reportern. “Jag har ett knäck på gång om svarta pengar på kinakrogarna. Kan röra sig om människohandel.”
“Det där är inget jag tänker publicera”, sa Chefredaktören. “Kineserna har just lagt ett anbud på Framtidsmuseet. En ren win-win-affär. Det är där framtidens historia kommer att skrivas. Du kommer inte att vara en av skribenterna. Framtiden avgörs inte på lokal nivå. Kina kommer att ha ett fett finger med i spelet. Det är i den ligan vi ska spela.”
“Men hackare är väl inget som världens makthavare älskar”, sa Den Grävande Reportern.
“Förvisso”, sa Chefredaktören. “Men de behövs som nyttiga idioter för att täta maskorna på nätet. Om all framtida kommunikation sker digitalt kan makthavarna äntligen ha den fullständiga kontrollen över allt vad människor förmedlar till varandra. Det är bäst för oss alla. Varför gräva i saker som inte angår oss? Youtube är fullt av roliga kattvideor.”
“Men vad blir det då av journalistiken?” sa Den grävande Reportern.
“Inte min sak att fundera över”, sa Chefredaktören. “Koncernen ska gå med vinst, inte våga sig på riskabla investeringar i diskutabla avslöjanden. Timbro kommer ändå alltid att ha pengar nog att publicera en motskrift. Jag har ett förslag till dig. Gräv där du står. Kommer du tillräckligt djupt, har du i alla fall en lokal grav att falla i.”
Den Grävande Reportern stoppade handen i portföljen för att kontrollera att den dolda kameran var på. Men den var avstängd.

Nyhetsarkivet

Per Agerman är ny redaktör för Scoop

2017-07-14

Frilansjournalisten Per Agerman, 43 år från Stockholm, är ny redaktör och ansvarig utgivare för vår medlemstidning Scoop. Han har tidigare varit chefredaktör för Realtid.se, arbetat för ... Läs mer

Historiska gräv i nya Scoop

2017-06-17

Sommarnumret av Scoop kommer ut dagarna före midsommar. Du kan läsa om bland annat Emelie Rosén, Fallet Samir och studenter som gräver. Scoop listar också 39 ... Läs mer

Se filmade föreläsningar från Gräv17

2017-06-01

Nu finns flera internationella föreläsningar från Grävseminariet i Uppsala tillgängliga för nedladdning. Föreläsningarna är filmade av UR och kommer även att sändas i SVT 8 juni ... Läs mer

Äldre artiklar

Videoarkivet

GRÄV 2014 – David Leigh

2014-08-15

New Forms of Global Data investigation – Wikileaks, Offshore Company Secrets, Snowden (ENG)The European answer to journalist Bob Woodward. David Leigh was recently rewarded with the ... Läs mer

GRÄV 2014 – Anfall, bakhåll eller tålamod?

2014-08-15

Anfall, bakhåll eller tålamod? (Sophia Djiobaridis, Helena Gissén, Daniel Velasco, Björn Häger) Läs mer

GRÄV 2014 – Invignings debatt

2014-08-15

INVIGNING. Debatt: Efter mordet på Nils Horner – hur kan korrespondenternas riskfyllda arbete Läs mer

Äldre videoklipp