Nyhet

Skröna om gränslös klickjägare fungerar bäst som debattinlägg

2020-09-23

Recension: ”Balladen om Kalle Klick” av Sebastian Mattsson
It-lit 2020

På omslaget till ”Balladen om Kalle Klick” finns upplysningen ”roman”. Det är, i likhet med huvudpersonens säljande rubriker, en sanning med modifikation. Boken har mer gemensamt med en episk berättelse än med en roman. En skröna, ett skillingtryck – eller en ballad.

Därför följer författaren inte heller det vanligen mycket goda rådet att skildra i stället för att beskriva. Här skildras i stort sett ingenting, men beskrivs väldigt mycket.

Men medan den några timmar långa läsupplevelsen kanske inte direkt är hisnande rent litterärt, finns andra kvaliteter. Sebastian Mattsson är bra på att tänka ut cyniska oneliners som muttras fram med halvkvävd ilska vid kaffeautomaten av Karl Westerdahl, 42. På den stora kvällstidningen som konkurrerar med Aftonbladet är han mer känd som Kalle Klick, kungen av sidvisningar.

Här har han jobbat i 20 år vid sitt kaffefläckade skrivbord, framför allt med att göra rewrites på utländsk skvallerpress. Kalles talang handlar om att sätta klickvärdiga rubriker, att inte ge bort informationen innan den som ser dem klickat på länken och genererat en sidvisning och pengar till kvällstidningen som konkurrerar med Aftonbladet.

Däremot avskyr misantropen Karl Westerdahl att interagera med folk. Att ringa, och mest av allt att ge sig ut, utanför huset. När han väl tvingas till det går också allt åt helvete, Kalle Klicks svarta cynismer fastnar på film och han blir en vida spridd symbol för nyhetsreportern som svulten asätare.

Så långt berättelsen, stilmässigt oftast mest en upprepning av Leif GW Perssons historier om den sällsynt otrevlige polismannen Evert Bäckström och dennes kamp mot sina överordnade. Kalle Klick raserar genom sina egna val sitt liv, och får genom andras val sedan viss upprättelse. Men denna variant på en klassisk V-formad dramaturgikurva är inte det viktiga med boken. Det är i stället Sebastian Mattssons beskrivning av hur kvällstidningen som konkurrerar med Aftonbladet arbetar med maximering av sidvisningar, baserat på hans åtta år på Expressen.

De partierna i boken är uppenbarligen inte påhitt, utan rentav författarens egentliga ärende. Och det gör att den kan läsas som ett slags komplement till exempelvis Jonathan Lundbergs bok ”Sverigevänner”, som recenserades i Scoop 4/2019. Där beskrivs hur framför allt Sverigedemokraterna skickligt använder tidningarnas marknadsföring på Facebook för att sprida sitt budskap i samma forum. I ”Balladen om Kalle Klick” får vi andra pusselbitar kring hur Facebook fungerar och hur det kan utnyttjas. Samt, i all sin cynism, en sanningsenlig redogörelse för hur kvällspressen arbetar när den sänker sig som allra lägst etiskt och publicistiskt.

Sebastian Mattsson har i marknadsföringen kring ”Balladen om Kalle Klick” hävdat att boken skulle ha lett till att han fått sparken från Expressen om han inte hade sagt upp sig i förebyggande syfte. Det är svårt att bedöma hur mycket det främst är en så kallad dragning av en gammal kvällstidningsveteran, men alla som arbetat i den miljö han beskriver – jag är en av dem – kan igenkännande bocka av en rad inte särskilt smickrande företeelser.

Nu handlar kvällstidningarnas verksamhet knappast enbart om klickjakt med dubiösa rubriker, men skildringen av symbiosen med sociala medier och dessas rent destruktiva algoritmer som främjar friktion och konflikt gör ”Balladen om Kalle Klick” angelägen. Åtminstone tack vare av den debatt boken kan stimulera.

Daniel Wiklander